tuffseximee

Ännu börjar en dag gå emot sitt slut. Och jag har haft det så trevligt
jag kan med vänner. Men mår då inte bra. Känner hur jag gränsar
mot apatin igen. Det är så jäkla jobbigt att man ska behöva må så
här. Men som alla säger att det går över. Ja, det gör väl kanske
det. Men det hjälper en inte i dagens läge. det tar inte bort det som är.
Jag känner ett stort hat inom mig. Jag vet inte om det är bra eller
dåligt. Bara att det finns där. Vissa behandlar en som skit och säger inget
fast man märker tydligt att det är något. Andra ignorerar en och
gör allt för att inte involera sig i något. Vilket bara sårar en totalt.
Man vill bara prata, försöka förstå varför man känner som man gör.
Men tydligen är det väldigt farligt. Det är så upp och ner vänt alltihopa.
Man försöker. Men det duger inte. När man inte gör något heller.
Så duger det inte. När man gör som man blir tillsagd så duger inte det heller.
Vad ska man då göra!? Nej finns väl inget svar på det. Självsympati
dravel är det här i alla fall märker jag. Men det struntar jag i.
Nu ska jag fortsätta att göra typ inget. ska väl försöka sova!

See Ya!

Vad är livet när man inte vet vad sitt egna jag är?
Hur kan livet existera om man själv har tappat bort sig?
Eller är det bara så att man hamnar på sidan av det mesta?
Jag har ingen aning. Jag sitter med mina tankar och försöker
förstå mig själv. Det är inte det lättaste alla gånger.
När man har delat ut alla bitar av sig själv, så man kan passa
in till sina vänner. Men när man sen står där efter en helomvändning
i sitt liv så inser man att man inte finns. Bara en massa ihop komponerade
delar, som fogast samman av att man är olika personer med olika personer
för att man vill passa alla. Det är ett bittert uppvaknande när man
inser att man inte vet vem man är längre. När kommer
den tiden så man kan bli en person igen och inte ett hopkok av olika beståndsdelar.

När kan man bli sig själv?

Jag vet inte om det är något fel på mig. Eller om jag helt enkelt
funkar så så människor gör i allmänhet. Jag vill ha något som är ouppnåbart.
Jag vet också att det är normalt. Jag dras till det som skjuter bort mig.
I någon slags tro om att man kan hjälpa? eller förbättra?
Jag vat också att även det är en normal reaktion hon människor.
Men är det normalt att helt plötsligt inse att det finns mer?
Att man bryr sig för mycket? Att man inte vet hur man ska göra?
Att man inte vågar göra något. Att man bara gräver ner sig helt och
hållet i saken och blir "besatt" av den. Sista man tänker på innan man
somnar och det första man tänker på när man vaknar. Helt ouppnåbart
igentligen. När jag själv vet om det. Varför kan jag inte få det att sluta?
Att det ska försvinna! Varför plågar jag mig själv med något som är mer eller
mindre den raka motsattsen till mig? Varför vill jag bli omtyckt och accepterad
av dom flesta? Varför vill jag att allt bara ska vara bra med dom människor omkring
mig samt saker och händelser omkring mig? Varför vet jag att det inte funkar
på det sättet, men endå så har jag den illutionen! Jag vill inte lämna den.
Varför är jag jag?
Varför tänker jag så annorlunda än många. Sammtidigt som jag kan tänka mig
in som dom flesta? Har jag ingen identitet då? Eller har jag format mig
själv så här för att på något tvistat sätt kunna passa in i dom flesta situationer?
Är jag någon? Eller är jag alla?

Man kan bara hålla ett sken upp emot omvärlden, så länge det finns en ljusglimt.
Men så fort den ljusglimten försvinner så blir man lika tom innombords som mörket själv.

En illutionist kan konsten med att få andra att se något som inte finns där.
Är jag då en illutionist? Jag kan få andra att se saker som inte finns där.
Men bara jag själv kan se det som det verkligen är.

Som vanligt är allt mitt fel. Spelar ingenroll vad fan jag en gör så
är det så jävla fel hela tiden. Så synd om andra fast man inte ens
har öppnat käften eller ens lyft ett finger. Det är helt otroligt.
Jag borde få diplom i att fela. Jag blir bara så trött och ledsen över det
här. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Ska jag ens bry mig om att
tacka ja till olika evegemang? Eller blir det bara problem då?
Ska jag sitta och låsa in mig hemma så att allt ska vara bra då?
Hur ska jag göra för att det ska bli rätt? Kan jag ens det?
Måste man inte vara två om det i sådana fall? Eller har jag fel som vanligt??
Allt känns hopplöst för tillfället. Försöker ta the highway. Men det slutar
bara med att man sitter och snålåker på the low road......
Varför kan folk inte ta mig för den jag är? Varför ska jag behöva
känna mig som en idiot över saker jag inte ens kan styra över?
Det är så jävla tråkigt allting! Hjälp mig då om det är så jävla mycket
fel på mig! Eller acceptera mig som jag! It's up to you!

(Kan poängtera att det här inte är riktat emot någon speciell person.
Utan jag skriver bara hur jag känner mig och mina känslor.
Så det finns ingen anledning till att någon ska behöva känna sig träffad.)

Idag började dagen med att mobilen strulade. Så jag vart
rädd att det var något allvarligt fel på den så att man skulle
ha behövt lämna in den. Men det löste tack och lov. =)

Sen så när man fixat till det, så drog man iväg till stallet.
Där hände det inte så mycket. Jag och Linn satt och gosa
med kattungarna mest som är hur söta som helst =)

Sen så drog man hem och mor mötte upp en på stationen
för att hänga med när man drog upp till soc med alla papper.
Suck. Hoppas man hinner få pengar innan midsommar. Eller
åtminstonde i början av nästa vecka. Men som vanligt när det
gäller soc, så kommer det säkert att bli en massa problem.
Det är säkert något som inte är rätt eller något papper som
ska in eller bla bla bla bla......

Snart ska man dra iväg med Sara och hennes kompis för att
hitta på något lajbans. Jag har ingen aning om vad. Bara
något som kan få tiden att gå. Man har det lite trist och är
lite smått rastlös nu. Vill inte bara sitta helt verkningslös.

Nepp nu ska jag grejja med lite små skit innan det är dags
att dra iväg och göra byn osäker =P

See Ya!

Solen ligger på och fåglarna sjunger.
Är superfint väder i dag. Idag så kommer Sofie
över också. Vi ska umgås och titta lite på film
och så. Fast man blir inte så sugen på film i det här
vädret! =) Annars så har det varit lugnt. Jäklats
lite med missarna och grejjat med hunden och
plockat lite i lägenheten. Det gamla vanliga med andra ord =)
Nej nu ska jag dricka lite kaffe. Sen så ska jag
gå ut på promenad med fluffet =)
Ha det så bra alla!

See Ya! =)

Idag har man varit till stallet en snabbis.
Sen så åkte jag hem för att fixa lite på arbetsförmedlingen.
Suck dom känns som totala hjärndöda imbecilla idioter
där uppe ibland. Man säger att man vill ha en sak, men neeejdå...
Då börjar dom dra på om något heeelt annat.... Suck!
Men men det är väl som det är. Hoppas man får någon
ljusning i denna dag och då menar jag inte bara vädret.
Skulle vara kul med lite sällskap och att ha något att
koncentrera sig på. Men det får vi se hur det blir.
Annars så vet jag faktiskt inte.
JAG VILL JU BARA HA POSITIVA SAKER JUST NU!
Är det för mycket begärt?

See Ya!

Vad ska man säga.... Sitter bara och försöker roa mig fast
tankarna skiter som vanligt i det.... Man ska jämnt verka
så himla bra utåt sett fast i själen så är man sönder trasad.
Ler utåt och slits sönder innåt. Som vanligt med andra ord.
Fast nu står man ensam vid vägskälet. Den trygghet man
trott sig ha haft är borta. Mitt val? Ja och nej. Hade det kunnat
vara "bra" så hade det aldrig blivit så här. Men nu är det inte
så. Så nu är det mitt val. Jag tog det valet för att må bra.
För att alla ska må bra. Jag var som vanligt den som måste
få saker att hända. Den som ska vara stark och den som då
alltid blir The bad guy! I´m signing off! Im NOT your forever!

See Ya!

Sitter hemma hos Sofie just nu och passar på att
blogga lite medans hon duschar Molly trollet!
Åkte hit med 16.10 bussen och fick jätte god mat när
man kom fram! Det kan man kalla service =)
Sen har vi fikat och varit på en hyfsad promenad.
Det har varit riktigt skönt att komma ifrån Tierp ett tag.
Bara ta det lugnt och njuta! Glömma för ett tag kan
man väl säga. Sen när man kommit hem så ska väl Fia
komma över en stund och dumpa över mouse så man får
sitta kattvakt i helgen! Nepp. Nu så ska jag socialisera ett tag
innan det är dags att dra sig hemmåt!! Ha det bra alla!

See Ya!

Otroligt fint väder ute! Hoppas det håller i sig, börjar bli riktigt
less på regn nu! Idag bär det av till stallet som vanligt! Man mår
inte tipp topp. Men det man har måste skötas och livet
går vidare vad man än tycker och tänker! Katterna håller på
och driver mig till vansinne när dom springer runt och busar.
Kan inte tro att dom är vuxna mer eller mindre. Skulle kunna
tro att dom inte är mer än 3-4 månader =p Men dom där två kommer
väl aldrig sluta att vara busiga som kattungar verkar det som!
Annars sen idag blir det att fixa lite papper och skriva lite mail
och sitta barnvakt till andreas! Sen så vet jag inte vad som står
på shemat! Slappa och göra så lite som möjligt kanske =p
Nej nu ska jag titta på ett avsnitt av Criminal Minds innan det
är dags att göra sig iordning och dra till bussen! Ha det bra alla!

See Ya!

Ännu en dag bakom sig. Känns som om tiden brutalt
går vidare medans jag bara står still. Jag försöker
att hålla mig uppe och fungera något så när nprmalt.
Men det är svårt. Det skriker i mitt inre och det gör så
himla ont. Det känns som att ett svart hål håller på och
förtär mig innefrån och när det har ätit upp mig totalt så
kommer allt bara att vara tomt, svart och ensamt.
Men dom säger att tiden läker alla sår. Jag hoppas
verkligen att det blir bättre. Men jag vet att ärren
på min själ inte kommer att försvinna någon gång.
Jag vill ha en ljusning nu. Jag vill må bättre.
Och jag vill inte bara att jag ska må bra! Jag vill
att han ska må bra och vänner och bekanta runt mig.
Jag vill att det ska vara en fin sommar. En tid
att vara lycklig. Inte olycklig och ensam.......

Jag har verkligen svårt för måndagar. Idag har verkligen inte varit
en bra dag! Jag mår as kasst och det hjälper inte vad man än gör.
Försöker att inte gräva ner mig, att inte tänka för mycket.
Men det är otroligt svårt. Är rädd för att vara ensam. Rädd för
att försöka sova. Rädd för mig själv. Jag vet inte vad jag hade gjort
utan mina kära djur! Dom får mig i alla fall att le och även skratta ibland!
Man betyder verkligen något för dom. Jag saknar trygghet och
jag saknar sällskap. Jag saknar det mesta. Men det finns inget jag
kan göra för att få det att försvinna. Usch. Jag vill må bra nu.
Jag vill inte köra ner mig själv. Jag vill bara att allt är över.
Leva i livet och sköta det man har att sköta.
Mitt liv mot ditt? Jag vill ha kärlek.......

Idag kom sanningen fram. Man har blivit överkörd, fördådd och huggen i ryggen.
Igentligen är jag inte förvånad. Men jag hade endå inte trott det.
Hur kunde han? Hur kunde han blåljuga för att framställa sig i ett bättre ljus?
Hur kunde han berätta småbitar av hela kontentan så att jag ser ut
att ensam dra på hela skulden? Jag är definitivt inte oskyldig.
Men tack vare hans skildring så är jag ett monster och ensam skyldig till allt.
Han var bara helt oskyldig. Ett jävla helgon eller?? En lögnare som har så
mycket åsikter om "vill så väl att allt ska vara bra" Hugger mig i ryggen.
Jag blir straffad för att jag var totalt ärlig. Utelämnade ingenting!
Det är tacken man får för det. Bara skit, undanflykter och lögner.
Hur kunde jag lita på dig? Att så fort jag vände ryggen till så vart det samma
visa igen! Oh nej vad olycklig och förstörd du är. Oj oj oj vad oskyldig du är.
Det är bara mitt fel!?! Ingenting annat! Jag kunde ta det mesta. Men det här
var droppen! Det här var det värsta du någonsin du har gjort emot mig!
Tack vara dig så sitter jag i sktien. Och det är bara jag som får ta allt.
DU ÄR INTE OSKYLDIG! LÄGG NER DIN JÄVLA ATTITYD OM ATT VARA ETT HELGON!
DRA ÅT HELVETE! Det är över nu! Jag Drar ut kniven ur ryggen och
vänder mig ente ens om! Det blir svårt. Men jag klarar det!

FUCK IT!

Det var i Juni, fåglarna sjöng och vattnet låg i småvågor och kluckade
hemtrevligt emot stranden. Jag satt på bryggan och sparkade
med benen i vattnet och kände svalkan emot min hud.
Det är underbart här ute tänkte jag. Så rofyllt och skönt.
Ingen som stör. Tankarna drar iväg. När jag sitter och spinner
vakna fantasier som bäst, rycker jag heltplötsligt till.
Vart tog solen vägen? Då inser jag sammtidigt att det är någon som står där.
Jag tittar upp förvånat. Det brukar inte vara någon annan här.
Hej säger jag osäkert. Jag får inget svar. Han står och blickar
ut över vattnet och verkar inte ens lägga märke till mig.
Jag satt och studerade honom ett tag. Han var lång och han hade mörka drag,
och kunde väl vara i 25 års åldern. Han såg rätt bra ut vad jag kunde se.   
Plötsligt så vänder han sig emot mig och hajjar till. Hade han inte ens sett mig?
Hej sa jag igen. Han svara med en lite hes röst.
Jag tittar ut mot vattnet igen. Fint väder säger jag. Ett litet försök till små prat.
Jag får inget svar. Jag vänder mig om och ser honom på väg härifrån.
Vad otrevligt. Man kan åtminstonde säga något när man går och inte bara försvinna.
Jag sitter kvar på bryggan ett tag till innan jag går hem för kvällen.

Nästa morgon sitter jag och funderar på denna mystiska kille.
Vart kom han ifrån och varför var han så drömmande? Nåja ingen idé att fundera
för mycket på sådant man inte har svar på tänkte jag och tog i med att
skriva en inköpslista i stället. Senare när jag kom hem från affären så
tog jag med mig en frukt och gick till bryggan.När jag kommer fram står han
där och blickar ut över havet igen. Jag känner kalla kårar över
ryggraden när jag ser honom den här gången. det är något med honom
som osar mystik, forntid? Jag kan inte greppa känslan. Just då vänder han
sig om och ser mig. Han börjar genast gå därifrån. Är det något med mig tänker
jag bittert. Jag är väl igentligen inget speciellt. Lagom lång, Mellan brunt hår
och drar väl på några kilo extra. Men han behöver väl inte behandla en som en
spetälsk så fort man kommer. Fast vad vet jag om hans bekymmer och problem
bannade jag mig själv. Jag kan helt enkelt inte förvänta
mig att alla kanske vill vara trevliga och ha tid att prata en stund.
Jag slutar fundera runt i banor och slår mig ner på bryggan i stället och tittar
på en underbar solnedgång medans jag äter min frukt. I morgon ska jag ta en
heldag här ute tänker jag medans jag beger mig hem mot stugan igen.

Jag vaknar rätt sent, klockan är redan halv tio. Och jag som verkligen hade
planerat en total heldag vid bryggan med matsäck, böcker och självklart lite musik.
Nu blir det försenat. Men det var bara att börja packa ihop och ge mig iväg.
Klockan elva stod jag på bryggan och kände hur solstrålarna värmde min
hy i ansiktet. Kunde jag skulle jag ha bosatt mig på den här bryggan,
tänkte jag. Aldrig har jag funnit ett annat ställe som hade gett mig en sådan
sinnesro som jag fick här. Jag satte mig ner och slog upp boken och började läsa.
Jag hade kanske varit där ett par timmar när jag känner mig iaktagen.
Jag tittar upp ifrån boken och märker att han är tillbaka.
Han står en bit ifrån mig, som att han inte våga komma närmre.
Jag fnyser för mig själv. Det får väl endå vara nog. Det är inte så att jag bits.
Han kunde endå gå ut på bryggan om han ville.Men han stod bara kvar och
tittade ut emot havet. Jag bestämde mig för att klassa honom
som en knäppgök och återvände till min bok. Strax efter så hade han gått igen.

När jag kom hem på kvällen kände jag mig påfylld med energi och helt avslappnad
på samma gång. Det har alltid funkat att vara på bryggan och bara varit
utan avbrott för att ladda upp mig.

Sommaren följde sin gång och jag spenderade den mesta av tiden på bryggan.
Men jag såg inte honom igen. Undrar vart han tog vägen funderade jag surt.
Jag har väl lyckats att skrämma bort honom tänkte jag med ett beskt leende.
Men så kom jag på att i morgon så var det dags att åka hem igen till den tråkiga
vardagen. Jag suckade ljupt och vände mitt ansikte ut mot vattnet och
njöt av stunden jag hade kvar på min älskade brygga.

Jag vaknade på natten kallsvettig och skakad. Vilken mardröm jag hade haft.
Nerverna låg som utanpå huden och jag röck till ordentligt när jag hörde ett
ljud utifrån. Herrgud tänkte jag. Nu får jag inte börja bete mig som en barnrumpa.
Jag är faktiskt 26 år gammal. Men oron ville inte lägga sig. Jag tittade på
klockan och såg att den var kvart över två på natten. Jag bestämde mig att gå ner
till bryggan för att lugna ner mig. Det har alltid varit en trygg plats för mig.
Jag klädde på mig och började sakta traska på vägen ner mot bryggan.
När jag nästan var framme så stannade jag. Där stod han längst ut på bryggan.
Jag trodde att han hade slutat att kommit hit tänkte jag.
Jag stod kvar och velade. Jag hade inte behövt honom här nu när jag behövde
lugna ner mig. Men med ens stannade jag till. Vad är det han gör tänkte jag förbrilt.
Han hade gått närmre kanten. Nu stod han bara med hälarna på bryggan.
Och innan jag hann reagera så hade han tagit steget ut!
Jag stod några sekunder i chock innan jag vakna till liv.
Jag illskrek när jag sprang ner till bryggan.Vad hade han gjort?
Jag ställde mig på kanten och stirrade ner i vattnet. Men jag såg ingenting.
Utan att tänka längre så slet jag av mig min tunna sommarjacka och hoppade
i efter honom. Jag dök och dök och letade febrilt efter honom.
Men efter en halvtimme så måste jag ge upp.
Inte ett spår, ingenting. Vart hade han tagit vägen? Varför hade han gjort det här?
Jag börja sakta tänka lite mer logiskt. Jag måste anmäla till polisen.
Jag måste berätta vad som har hänt. Och exakt i det ögonblicket fick
jag en känsla, en känsla av forntid av förbud att tala, att glömma....
Men hur skulle jag kunna glömma vad jag hade sett?
Hur skulle jag leva med den veteskapen att jag sett
honom hoppa. Att jag inte tyckte om honom. Men jag hade inte velat se honom
ta sitt liv. Hur skulle jag kunne leva med allt detta? Då jag fick den insikten.
Han hörde inte hemma här. Han var inte av min tid. Hade aldrig varit det....
Som i frossbrytningar gick jag hem igen. Jag var helt apatisk.
Jag lade mig på sängen, helt uttömd på känslor och mentalt. Innan jag somnade
av utmattning, var det sista som ekade i mitt huvud var.... Har var inte av vår tid.....

SLUT

Jag vill ha åska nu! Ett riktigt rejält åskväder md blixt och dunder.
Allt för att passa mitt humör!

Just nu sitter jag hemma hos mor och har ätit lite mat och dricker
en kopp kaffe. Det behövdes lite sällskap kände jag.
Dagen har inte direkt varit toppen. Men det får man väl strunta
i och hoppas att det blir bättre.

Snart ska jag hem och umgås en stund med Linn. Det kommer bli
trevligt. Jag är väl sällskapssjuk idag!

Nej nu kaffe och sen gå antar jag......

See Ya!

Ibland så snurrar frågorna i huvudet. Varför sa jag så eller varför gjorde jag så.
Och även varför beter sig han/hon på det sätter, eller varför säger dom så?
Det finns väl aldrig raka svar att få på dom  frågorna, framför allt inte om det
är sårande. Varför ska det alltid bli fel på något man gör. Man håller fast vid något
för att man förut har blivit så bränd när man inte har gjort det. Och helt plötsligt
så är det bara fel. Varför ska man hela tiden behöva ändra på sig själv för att det
ska passa andra. Vissa beter man si och så för, för man vet att det funkar där. Andra
beter man sig annurlunda för att man vet att det funkar för dom.
Men när det kommer till dom som verkligen står en närmast, så blir det väldigt
ofta bara fel. Man är för nära varandra kanske? Så nära att man inte vet hur man
ska föra sig? Vad man ska säga? Varför ska det behöva vara så att ju närmre du
står någon, desto svårare är det att vara med den människan. Antingen så är
det frid och fröjd, eller så är det katastrof. Det verkar inte spela någon roll då
att man har en åsikt eller att man känner på ett visst sätt.
För står man riktigt nära någon så betyder det allt eller inget! Om allt är bra så har
det betydelse.Men om det inte är bra så spelar det ínger roll vad man säger. Då blir
alla ord man har helt genomskinliga, och faller platt mot marken eller in i en
tegelvägg. Varför ska det vara så att så fort det passar folk så är det inga
problem med att vara glad och vilja vara med en, höra av sig och bara ha det
allnmänt trevligt. Men så fort det dyker upp andra alternativ som är mer lockande
för tillfället så är man noll och inget värd. Jag anser att folk för göra som dom vill
men att bara kasta andra i soporna när det kommer till krita sen är lite väl
dåligt beteende. Så svårt är det inte att visa bara en liten glimt av intresse.
Men då är vi där igen. Det går bra för andra att ha dom åsikterna när man
själv gör något fel. Då för man höra det ena och det andra! Men gud förbjude
om man säger något själv om situationen är
omvänd. Att det är en själv som får sitta i skuggan av andra. Då är det tydligen
inte samma sak. Då ska man bara vara tyst. Och skulle man säga något, så får
man bara en lång utläggning om det ena och det andra.
Självförsvar. Man kan bara inte helt enkelt få ett simpelt förlåt och förståelse.
Men man ska ge det själv hela tiden. Och när man inte gör det så är det fel på en.
När man är princip fast på vissa saker så passar det inte längre fast man har en
väldigt bra anledning till att man har satt upp dom reglerna. Men då är det fel på en.
Men skulle man bryta dom reglerna, så skulle inget bli bättre. Snarare så skulle
det bara bli sämre. Men det förstår inte andra vid tillfället, utan då är man en
känslokall värdelös och bitter människa. Varför är det då så svårt att låta en
vara den man är? Varför ska man alltid behöva ändra sig till andras tycke.
Medans andra aldrig skulle ändra sig till ens eget tycke? Jag blir så trött av att
höra hur fel jag gör och hur fel jag är som person. Jag har aldrig påstått att
jag är felfri eller en ängel. Men sluta påpeka brister på andra. Jag vet om dom själv.
Hur ska man kunna vara en positiv människa när man för höra det negativa hos
en mellan jämna mellanrum. Låt mig vara!

Nu så har man satt sig till ro och ska titta på film!
The Covenant heter den! Så nu har man dragit fotöljen till datorn
och laddat upp med chips och godis! Så det är vad som händer ikväll!
Ha det bra alla!

See Ya!

Sitter just nu omringad av djur vid datorn och intar dagens första kaffe.
Det är så himelskt gott!

Igår så vart det lite dricka av. Inget speciellt vart det. Men var lagom
endå känner jag idag. Vaknade utan att vara ett dugg seg eller trött! =)

Annars så har jag lyckats ha ner min planka från balkongen. Det small bra
vill jag lova, så jag får väl pallra mig er att hämta den snart. Usch!
Annars har jag som i vanlig ordning varit ute med hunden och så var jag in
på konsum en snabbis och pantade lite flaskor så jag kunde köpa mjölk till
mitt kaffe =) Funderar på att dra igång en film att sitta och döglo på en
sväng. Men så måste man fixa någon mat av något slag med. Suck.
Blir väl pasta som vanligt. Börjar ledsna på det en sväng nu. Men så
är det att vara en fattig människa =p

Sen vid sex ikväll så kommer kanske Sofie hit och fikar. Det ska bli trevligt.
Sitta och snacka lite skit över en kopp kaffe =) Synd bara att det ska
vara så himlans dåligt väder. Annars hade man kunna sitta på balkongen och njuta.
Nu skulle det bara bli blött och kallt =/ Nej nu ska jag gå och hämta min
planka och sen ska jag börja fundera på mat!! Så ha det så bra alla!

See Ya!

Idag hittils har jag som vanligt varit ute i stallet och grejjat.
Det har inte hänt så mycket där heller. Storstädade och fikade
var det väl som hände igentligen! Annars så är allt lugnt för
tillfället. Sitter hemma hos mor just nu och fikar kaffe som vanligt =)

Idag ska jag även ut till Patricia och hälsa på. Det kommer att
bli trevligt, som i vanlig ordning. =) Det är så fint ute hos dom =))

Sen ikväll ska jag nog bara ta det lugnt utan några större utsvävningar.
Lägenheten är städad och katterna har sitt. Så jag har inte så mycket
att fixa med hemma faktiskt.

Nej nu så ska jag ut och röka och slappa ett tag!
Så ha det så bra alla!!

See Ya!

I dag hittils så har det varit superlugnt. Vädret är kvavt och jag
hoppas verkligen att vi får en rejäl åskskur snart, så man slipper
sitta och svettas utan att röra på sig =/

Igår så var jag hemma hos Sofie och titta på film med Sofie och Andreé.
Vi såg Prince of Percia. Den var helt ok. Dock inget jag skulle betala bio för.
Men helt klart sevärd om man har den hemma eller dyligt.
Det vart i alla fall en super trevlig kväll med fika, film och prat.
Och så förstås ett Molly troll som var på högvarv =) Hon är bra söt!

Annars har inte så mycket hänt för tillfället. Ska väl ta lite nygjort
kaffe nu och suga på. Sen ska jag väl ta tag i städningen här hemma.
Fast det känns inte speciellt lockande... Har som tur är ingen disk i alla
fall! =) Nej nog rabblat! Ha det så bra alla!!

See Ya! =)

Idag så har man varit i stallet i vanlig ordning. Gav katterna mat och
drog iväg till stallet. När man kommer fram så blir det kaffe och kaka.
Det var bonden som bjöd. Han fyllde nämligen år igår. Riktigt gott var det
i alla fall. Kan ju lugnt säga att man har en väldigt soft praktik =)

Sen så städa jag och Linn ur stallet och häst transporten och snackade
som vanligt bara en massa strunt under tiden =)

Sen så åkte vi hem, Linn skulle iväg och hämta Fredrik och jag drog upp
till mor för att som vanligt snåla fika =p Nu blir det så att jag käkar här med.
Köttfärssås med spagetti =) Mums =) Och så lärde jag Gizmo ett nytt trick!
Det tog mig ca 2 minuter att lära honom att spela död. Den hunden är
så himla snabb att lära att det är skrämmande. Och så har jag kört lite
hoppning och sick sackning med honom med =) Helt klockren hund!

Sen så kommer det att bära iväg hem till tant Ann-Sofie för en trevlig
filmkväll med henne och Andreé. Nej nu så ska jag läsa lite innan maten!
Så ha det så bra alla!!

See Ya! B-)

Idag är en trist dag. Vädret är inte toppen och jag känner mig
allmänt nere och trött. Fast jag lyckades försova mig och sov hela
dagen för att dom dumma missarna hade haft ner mobilen i hundbädden
under filten så att jag inte hörde den. Dumma missar.

Jag tittade på en film igår som faktiskt var helt ok i varje fall.
The Secret Of Moonacre heter den och är en family/adventures/fantasy film.
Jag har alltid gillat fantasy och andventures! Så man ser fram emot
Harry Potter och Eclipse med andra ord =)

Usch! Jag tycker verkligen inte om Måndagar! Det är liksom bara tack och adjö till
det roliga och fria med helgen och tillbaka till gammla hjulspår. Det är inte
det att jag har en praktik att sköta. Jag älskar att vara där ute och har endå
haft otrolig tur med att få en sån bra praktik. Det är rutinerna som är dryga. Upp iväg
och jobba kom hem och ta hand om djuren. Så långt allting väl. Sen är det att hitta
på något man ska äta och sen så ska man roa sig innan det är dags för sängen.
Och så måste man komma ihåg att lägga sig i tid och man är inte lika fri att
bara dra iväg till folk eller annat och bara roa sig. Missförstå mig inte.
Ibland är det hur skönt som helst att verkligen ha sitt mönster och veta vad man ska göra.
Men ibland känns det som man sitter fängslad i ett rutmönster som man måste följa.
Men det är ju så sammhället är uppbyggt. Och idag är en sådan dag där jag känner mig
låst och less över upprepningarna som dagarna oftast är.

Men strunt samma, nu har jag suttit och gnällt och skrivit om det tillräckligt! =)
Till något mer positivt. Jag ser fram emot Midsommarafton som kommer firas hemma
hos en väninna. Och jag vet att det kommer bli supertrevligt. För det blir det alltid
när man är där. Men glada miner, trevligt folk och gott att äta och dricka!

Nej nu måste jag ta itu med disken för att sen laga till lite mat. Det blir bara något snabbt
och enkelt idag. Som makaroner och stekt falukorv. Alldeles lagom för en dag som denna.
Skulle visserligen behöva ta ett ordentligt tag och städa här hemma. Men som vanligt
skjuter jag på det i något slags hopp om att det bara magiskt ska fixa sig självt.
Ibland är man helt otrolig. Men det är ju så trist =p Nej en bild av dum missarna får
allt avsuta detta inlägg! Ha det så bra alla!

See Ya!


The evil is lurking in the dark! =p

Nu var det allt ett bra tag sedan jag skrev eller visade intresse för min blogg! =)
Det har väl hänt en hel del så man har nog glömt hälften och resten får man
väl allt ta i korta drag! Som dom flesta vet så är jag ute i stallet om vecko dagarna och
grejjar med diverse saker och uppgifter där. Ska även börja rida lite smått på en av
kamparna! Troligen Lucas =) Sen så har det blivit lite diverse nu på helgerna. Lite festande
lite ta det lungt och titta på film och lite åka bort =) Senast från igår till idag så campade
jag med Sara och Daniel. Det var riktigt trevligt! Vi grillade gott och fiskade och drack och badade.
Vilket btw är mitt andra dopp i år =) Har även lyckats fått lite färg på mig. Vilket är helt otroligt
att man inte springer runt som ett stoppljus, utan har faktiskt blivit brun...Hallellujja......
Har som dom flesta det med skaffat en helt underbar liten vovve som heter Gizmo och är en Volpino Italiano!
Fick verkligen jackpott när det gäller den vovven, Hur go som helst! Annars verkar mitt liv rulla på
i vanliga hjulspår. Stall, mat, tv/läsa och sova =p. Nej nu är det dags för sista promenaden med
vovvas innan sängen! Lika bra att passa på när det är uppehåll med regnet med =)
Kastar väl in några bilder med så folk har något skoj att titta på =p

P.s. Hoppas du blev nöjd nu Kenny =p d.s.




Får inte glömma ölen, det får man inte =p


Grill master inpekterar maten lite mer närgående =p


Lite utsikt från campingplatsen och på båten =)


Sist men inte mist!! "The Beer Pit" =p


Måste ju slänga in ett par bilder på vovvas med =)


Söt nöten =)


Han sover så snyggt =p

P.p.s Nej det får sannerligen räcka om jag ska kunna ta mig ut på den där promenaden
någon gång med =p D.s.

See Ya!!