tuffseximee

Som vanligt är allt mitt fel. Spelar ingenroll vad fan jag en gör så
är det så jävla fel hela tiden. Så synd om andra fast man inte ens
har öppnat käften eller ens lyft ett finger. Det är helt otroligt.
Jag borde få diplom i att fela. Jag blir bara så trött och ledsen över det
här. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Ska jag ens bry mig om att
tacka ja till olika evegemang? Eller blir det bara problem då?
Ska jag sitta och låsa in mig hemma så att allt ska vara bra då?
Hur ska jag göra för att det ska bli rätt? Kan jag ens det?
Måste man inte vara två om det i sådana fall? Eller har jag fel som vanligt??
Allt känns hopplöst för tillfället. Försöker ta the highway. Men det slutar
bara med att man sitter och snålåker på the low road......
Varför kan folk inte ta mig för den jag är? Varför ska jag behöva
känna mig som en idiot över saker jag inte ens kan styra över?
Det är så jävla tråkigt allting! Hjälp mig då om det är så jävla mycket
fel på mig! Eller acceptera mig som jag! It's up to you!

(Kan poängtera att det här inte är riktat emot någon speciell person.
Utan jag skriver bara hur jag känner mig och mina känslor.
Så det finns ingen anledning till att någon ska behöva känna sig träffad.)