tuffseximee

Har förträngt och skjutit undan faktum så långt
jag bara kunde. Men nu är det realitet igen. Jag
mår piss. Jag är helt sönder trasad inför mötet
med advokaten idag. Att sitta där att dra upp
allt igen. Gå igenom det igen. Att minnas allt
igen. Att uppleva allt igen. Det gör så jävla ont!
Jag vill verkligen inte! Jag försöker bara hålla
mig flytandes. Men det skiner igenom att jag inte
är ok! Jag gör saker som jag inte ska göra. Jag sviker
vänner fast jag inte vill. (Förlåt Fia) Jag är så
söndertrasad att jag inte finner ord. Ja visst är det
bra att få det gjort. Men det gör det inte mindre
jobbigt för det =( Och sen så är det inte färdigt
med det heller. Det ska upp igen. Och då ska man
sitta framför andra och må dåligt och bara dra upp
all skit! Att sitta där säkert framför vissa mindervärdiga
människor som kommer att gotta sig i det och må bra
av det i lång tid framöver! Att bara se deras triumferande
leenden och skadeglädjen lysa ur ögonen på dom.
Ja, jag vet. Jag ska inte bry mig om dom. Men det
går inte. Varför ska dom få rätten till att gotta sig
i hur dåligt jag mår? Varför kan inget illa hända
dom i sådant fall? Varför ska man få ta smäll på
smäll när andra som förtjänar det kommer undan?
Varför ska jag vara jag? Jag vill inte. Min lust
till att leva har gått ner till ett minimum. Jag hoppas
bara att jag får hjälp snart. Annars så vet jag inte
hur länge jag klarar det. Jag klarar bara av mindre
perioder där jag kan låtsas vara "normal" Men sen
så rammar den skölden igen.
SNÄLLA HJÄLP MIG!

Idag har jag varit helt muppig. Men man ska
väl ha sådana dagar med. Annars har allt varit
trevlans idag. Micke och Cissi har varit här uppe
och ätit min goda kyckling och fikat. Sånt är
bara skoj. Jag tycker om när folk kommer
upp så jag slipper vara ensam! Annars har
det inte hänt så överdrivet mycket hittils!

Eller jo! Advokaten ringde idag. Så jag har
tid hos honom den 20:de. Så hoppas det går
bra då! Kommer att ha en hel del att pyssla med
nästa vecka. Advokaten på måndagen. Sen på
Onsdagen så är det frivården jag ska till. Och på
Torsdagen så ska jag till Läkaren. Phu. Kommer
att vara totalt fysiskt och psykiskt utmattat den
veckan. Men det är ändå otroligt skönt att få
allt gjort. Så hoppas jag på det bästa. Jag
orkar inte med att bli nekad mer. Måste ju få
lite hjälp när man ber om det! Ligger ju inte
direkt på topp. Men men tiden får utvisa allt.
Nu ska jag dricka mitt te som står och väntar!
Börjar känna mig hängig. Så håller på och
kurerar mig så gott jag kan. Med värme,
c-vitamin och varmt te! Men ha det gött alla!

See Ya!

Det är där jag vill vara i alla fall! Och ibland
lyckas jag faktiskt riktigt bra med det med.
Men ibland inte! Men som det är nu har jag
börjat accepterat mer och mer att jag står
ensam. Något jag aldrig har gjort tidigare.
Inte i mitt "vuxna" liv i vilket fall. Och innan
så visste jag ingen skillnad. Fattar inte hur man
kan ha så fel om sig själv och andra som man
tror sig känna rakt igenom. Jag trodde inte
jag skulle hamna i den här situationen någon
gång. Men nu sitter jag här. Och får känna
mig allmänt dum. Helt otroligt hur man kan
lura sitt psyke. Allt för att få det att verka
bra så man slipper ta tag i jobbiga situationer.
Ja, vad ska man säga igentligen. Jag har
lurat mig själv ner i fördärvet!

I Love the way yot Lie!

Sitter hemma hos mor och har precis ätit lite. Matlusten
var inte direkt på topp då man själv inte är det riktigt
idag heller. Har den berömda ångesten som drygar
sig och allmänt illamående. Usch vill bara må bra. Känner
att det är så jobbigt att åka i den här berg och dalbanan.
Ena sekunden glad och med. Andra sekunden helt off
och hänger inte med alls. Och nu ska det krångla med
andra saker med. Fick i alla fall arslet ur vagnen och
ringde advokaten idag och det är ju bra. Men då så
kommer det fram att det är något fel på mor och Tonys
bil. Så vi kan inte ta den till Uppsala på Onsdag när jag har
tid hos frivården. Varför ska det alltid bli bakslag när jag
försöker gå frammåt. Och varför jag jag inte glömma honom?
Och varför ska jag fortsätta att göra mig själv illa?
Usch vill inte vara med på det här längre.....

Nu börjar det ordna upp sig! Sitter och
dricker med sprit och öl hos Cissi och
Micke och har det så jävla bra! Vet inte
vad jag skulle göra utan dom eller någon
annan av mina vänner!
HIGHLIFE HERE I COME!
Skååååååål på er alla!!!!!!!!

Pöööööööööössssssssssssssssss!!!! =p

Japp det är ett faktum att jag är smått störd
och skev. Jag har blivit influerad av eliten och
kan nu för tiden vara mig själv. Men till och med
jag sjäv funderar över vissa saker jag säger!??!
Då börjar man även undra om hjärnkontoret
är igång eller om dom är på semester =p
Men va fan! Folk finner mig roande!
Så varför då sluta! SKÅL FÖR EN NY ERA
DÄR JAG ÄR MITT GAMLA VANLIGA SKEVA
STÖRDA JAG! And you gotta love it ;o)

Japp nu är Tisdag igen! Sitter och väntar
på att maten ska bli klar! Ska bli finte det.
Börja bli bra hungrig nu. Annars har det
inte hänt så mycket! Var ut en sväng med
hunden och träffade upp Cissi och micke
för lite cigg dealing =p Och självklart kom
han då. Så det var bara att trava iväg så
man slapp träffa på honom. Känns bara
allmänt drygt. Varför ska man behöva
träffa på honom bara för att man går ut.
Känns som om man måste byta rutt med
hunden för att slippa det. Och det är illa.
Ska väl inte behöva det. Men nu är jag inte
lika känslokall som han är. Så jag klarar
inte av vad som helst! Men som sagt. Jag
har i alla fall känslor i kroppen som jag
respekterar. Helt sjukt igentligen hur
vissa funkar. Hur vissa klarar av att leva
i en slags värld där dom gör allt för att
glömma saker och ting. Helt sjukt. Jag
kan festa och leva rövare. Men jag förnekar
inte mina känslorna som jag faktiskt har.
Och det vet dom som står mig nära. Men
funkar det för honom så är det väl kanske
lika bra. Vill faktiskt att han ska gå vidare
och må bra av någon anledning. Men det
är klart att det gör ont med. Men vad ska
man göra? Förutom att gå vidare själv.
Jag hoppas bara att det kommer snart.
Och att jag får hjälp snart! Men tids nog!
Nej nu har jag suttit och dravlat om det här
igen. Usch att jag aldrig lägger ner =p
Nej nu ska jag ta mat för nu är det klart!
Ha det så bra alla!!

See Ya!

Usch. Hatar när känslorna kommer till
ytan. Jag gör allt för att slippa dom. Då
mår jag bra för tillfället. Men så kommer
det sådana här stunder som sänker en.
Jag orkar inte med det. Och jag orkar inte
med att man inte blir lämnad ifred av folk
som bara försöker sänka en. Patetiska
människor som inte klarar av om man är
lycklig. Patetiska människor som bara
njuter om man mår dåligt! Hur kan man
vara sån? Hur kan man då leva med sig
sig? Jag skulle inte kunna klara det. Att
medvetet sitta och gotta sig i andras
misär. Det är vidrigt. Jag blir bara så
trött på det här. Tar ett slag, reser mig
upp. Tar ett slag, reser mig upp. Men
snart så reser jag mig inte upp längre.
Då vet jag inte vad som händer. Men
som det är nu så får jag bara skit och
är själv, självdestruktiv. Hur ska det
sluta liksom? Hur ska det gå? Hur ska
jag klara mig? Och när ska jag sluta
älska honom? En kärlek som är obesvarad
och väldigt ovälkommen. Han har ju ny nu.
Han har gått vidare. Även om det är en
illution han lever i eller ej. Så svider det
att han i alla fall har någon att krama.
Någon som sover med honom, bryr sig om.
Man kan inte få allt av vänner tyvär.
Och jag har världens bästa vänner!
Men endå gör det så ont, och jag
känner mig så ensam.........

Idag är det bara ryggläge som gäller.
Är förvånadsvärt pigg endå. Är bara
trött! Men hade det jävligt roligt igår.
Skit kul att alla kom och var med!
Så det måste man göra om =)
Annars så händer det inte speciellt
mycket för tillfället. Mår väl si så där,
men är i alla fall en av dom bättre
dagarna. Tack och lov! Ingen ångest
och det är super skönt. Annars brukar
man kunna ha lite bakfylle ångest. Men
inte denna gången! Jag vet att jag inte
gjorde bort mig. Så jag är glad över det.
Nej nu ska jag bara softa runt!

See Ya! =)

Sitter självklart och har ångest som vanligt.
Ångest över tankarna i mitt huvud och ångest
över hur jag ska klara det. Ångest över om det
blir lyckat imorrn och ångest över att han är
med henne. Jag är så trött på detta. Jag vill bara
bli glad och bra igen. Jag orkar inte med bråk
med varken familj eller vänner. Jag orkar inte
med att det ska bli strul någonstans eller
problem i övrigt. Jag är helt uttömd på resurser
igentligen. Förut kunde jag luta mig tillbaka på
den jag älskar. Men nu går det inte. Jag har
förlorat den tryggheten. Den klippan som jag
stod på. Mina känslor är kvar. Men nu finns det
ingen som tar emot dom. Hur ska jag klara det
här? På något sätt så måste jag. Men hur ska
det gå till? Hur lång tid tar det? Jag försöker
verkligen göra saker, tänka på annat. Sysselsätta
mig så värken inom mig blir bortglömd för ett
tag. Alla andningspauser uppskattas och tas emot
med stor glädje. Hur ska jag annars orka?
Jag är väldigt ensam fast jag är omringad av
människor jag älskar och som bryr sig om mig.
Men endå så är jag så endlöst ensam.......

Du är fruktansvärt patetisk! Du tänker bara
på dig själv och går in i stilen med att bara
köra ditt race och bli en stark människa!
Visst ska man även göra det. MEn då ska man
även vara ensam som människa! Man kan inte
ha den inställningen och bara såra folk och vara
allmänt ego om det ska vara bra! Men fattar
väl inte du.... Du ser allt i svartvitt och tror så
stenhårt på att du är så jävla felfri. Att andra
minsann har gjort mer fel än du så då räknas inte
det du har gjort. Väx upp för fan. Du har varken
självinsikt, sympati eller ryggrad! Jag är en mjäkig
idiot som aldrig fullt ut kan stå upp emot folk och
ha en åsikt eller ställa upp för dom du så kallat
skulle bry dig om... Du är patetisk!

Jag fattar det verkligen inte. Man ställer upp
på sitt ex och försöker verkligen att hjälpa
honom, när hans katt har sprungit bort....
Man går ut och letar med kompisar. Man tar
med sig blötfoder och lägger ut för att katten
kanske kommer fram då och man åker runt
halva Tierp och kollar. Då när man åker förbi
stationen vad får man se? Jo, där sitter Johnny
med Elisabeth och umgås. Bara sitter där bredvid
varandra medans man själv ränner runt som en
förstklassig idiot och ställer upp på honom.
Hur jävla mycket skit ska man behöva ta? Hur
mycket ska jag behöva få se och uppleva och
höra innan det är nog? Hur många jävla smällar
kan jag tåla? Jag fattar det inte..... Det är helt
jävla otroligt. Jag har gjort allt för honom utan
ett tack. Jag har ställt upp nu fast han har en ny
och har sårat mig mer än någonsin. Jag har
gett honom hela mitt vuxna liv. Enbart för att
få vara den som får all skit. Jag är så jävla less
på det här nu. När är det min tur att få ett
glädjeämne som faktiskt håller i sig längre
än en fylla? När är det min tid? När kan jag
börja respektera mig själv? När kan jag bara
få leva utan att gråta mig själv till sömns och
vakna med en frätande ångest. När har jag
rätt att vara lycklig?