tuffseximee

Sitter självklart och har ångest som vanligt.
Ångest över tankarna i mitt huvud och ångest
över hur jag ska klara det. Ångest över om det
blir lyckat imorrn och ångest över att han är
med henne. Jag är så trött på detta. Jag vill bara
bli glad och bra igen. Jag orkar inte med bråk
med varken familj eller vänner. Jag orkar inte
med att det ska bli strul någonstans eller
problem i övrigt. Jag är helt uttömd på resurser
igentligen. Förut kunde jag luta mig tillbaka på
den jag älskar. Men nu går det inte. Jag har
förlorat den tryggheten. Den klippan som jag
stod på. Mina känslor är kvar. Men nu finns det
ingen som tar emot dom. Hur ska jag klara det
här? På något sätt så måste jag. Men hur ska
det gå till? Hur lång tid tar det? Jag försöker
verkligen göra saker, tänka på annat. Sysselsätta
mig så värken inom mig blir bortglömd för ett
tag. Alla andningspauser uppskattas och tas emot
med stor glädje. Hur ska jag annars orka?
Jag är väldigt ensam fast jag är omringad av
människor jag älskar och som bryr sig om mig.
Men endå så är jag så endlöst ensam.......