Back in the saddle!!
Japp. Tillbaka i sadeln. Påt igen bara som Fia säger!
Har fått arslet ur vagnen oxh fixat med sjukhuset igen.
Nu är det bara fem miljoner saker kvar att göra bara.
Usch iblend så känns det bara som att man tar tag i en sak
så får man 7 till att göra. Men det ska väl lösa sig så
småning om. Jag jobbar verkligen på att allt ska bli
bättre. Men ibland är det så svårt! I bland undrar man själv
hur det kommer sig att man fortfarande lever. Men hoppet
är det sista som lämnar människan sägs det och att
överlevnadsinstinkten är starK! Jag hoppas på att dom är
starka hos mig med så jag kommer ur det här. Men en
sak är säker. Utan mina vänner hade jag inte kommit
någonstans! Dom betyder sjukt mycket för mig. Jag
är endå en lycklig människa som är så rikt utrustad
med familj och vänner som verkligen bryr sig!
Synd bara att det inte alltid når in i en. När man mår som
sämst så känner man sig otroligt ensam. Framförallt
som att den som saknas var den som stod närmast.
Men som sagt! Nya tag. Nytt liv! Nu är det dags för mig
att börja leva igen!
