tuffseximee

Sitter hemma hos mor och har precis ätit lite. Matlusten
var inte direkt på topp då man själv inte är det riktigt
idag heller. Har den berömda ångesten som drygar
sig och allmänt illamående. Usch vill bara må bra. Känner
att det är så jobbigt att åka i den här berg och dalbanan.
Ena sekunden glad och med. Andra sekunden helt off
och hänger inte med alls. Och nu ska det krångla med
andra saker med. Fick i alla fall arslet ur vagnen och
ringde advokaten idag och det är ju bra. Men då så
kommer det fram att det är något fel på mor och Tonys
bil. Så vi kan inte ta den till Uppsala på Onsdag när jag har
tid hos frivården. Varför ska det alltid bli bakslag när jag
försöker gå frammåt. Och varför jag jag inte glömma honom?
Och varför ska jag fortsätta att göra mig själv illa?
Usch vill inte vara med på det här längre.....