In the Happyland!

Det är där jag vill vara i alla fall! Och ibland
lyckas jag faktiskt riktigt bra med det med.
Men ibland inte! Men som det är nu har jag
börjat accepterat mer och mer att jag står
ensam. Något jag aldrig har gjort tidigare.
Inte i mitt "vuxna" liv i vilket fall. Och innan
så visste jag ingen skillnad. Fattar inte hur man
kan ha så fel om sig själv och andra som man
tror sig känna rakt igenom. Jag trodde inte
jag skulle hamna i den här situationen någon
gång. Men nu sitter jag här. Och får känna
mig allmänt dum. Helt otroligt hur man kan
lura sitt psyke. Allt för att få det att verka
bra så man slipper ta tag i jobbiga situationer.
Ja, vad ska man säga igentligen. Jag har
lurat mig själv ner i fördärvet!

I Love the way yot Lie!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0