tuffseximee

I mitt inre så är det ekande ödsligt utan dig.
Som en öken utan slut. Hur kunde det bli så här?
Du har alltid varit mitt allt, hur kunde jag vara så blind?
Mitt hjärta känns tungt av sorg och min hjärna kan inte
sluta tänka på dig. I ensamma nätter så är det dig jag
ser framför mig. Det är ditt ansikte jag ser när jag blundar.
Det jag tänker på är episoder i mitt liv med dig. Bra som dåliga.
Hur många timmar jag har förbannat mig själv eller gråtit,
vet jag inte längre. En självrannsakan utan slut fylld med
bitterhet och smärta. Och det är inte slut på lång tid än.
Mitt ljus ligger i fina minnen av dig, med dig. Av en tid
jag aldrig kommer glömma. Eller förlåta mig själv vad jag gjorde.
En tid som har betytt mest för mig av allt. En tid med dig.
Mitt hjärta är krossat. Men jag kommer aldrig att sluta älska dig!