tuffseximee

Jag kunde glömma för några timmar. Jag kunde må "bra" för ett tag.
Det var då. Nu är jag tillbaka till ursprunget. Jag är där igen. Jag
kommer aldrig att glömma och ärret kommer alltid att värka inom mig.
Du är den jag alltid kommer att komma ihåg. Den som betyder något.
Som det är nu har jag en massa frågor. Betydde jag så lite? Var det bara
dåligt? Är jag ingen människa som är värd en tanke? Eller en känsla?
Var jag bara en madrass? Något man bara kan kasta bort?
Hur kunde du bara glömma? Jag vill veta... För jag kan inte det....
Jag har förnedrat mig, krypit och bönat. Allt bara för att du inte ska lyssna.
Det är lätt att fly. Att bara dra sig undan. Men löser det problemen?
Men anser man inte att det finss något, så finns det inget att prata om med.
Det är väl bara jag som är dum? Bara jag som inte kan glömma vad jag känner.
Inte kan ta död på känslorna. Det är väl fel på mig. Jag är en trasig människa.
Men mina känslor finns endå hela och gör sig skrämmande påminda hela tiden.
Jag har mardrömmar, riktiga sår och är mentalt nedbruten. Nu väntar jag bara
på döds slaget. Det som får mig till slut att ge upp. När det kommer, vilket det
kommer att göra. Så finns det ingen återvändo. Mitt liv kretsar bara runt
dig och mina känslor gör det med. Hur kunde jag svika och göra dig så illa?
Hur kunde du göra det emot mig? Hur kan du leva som inget har hänt?
Hur kunde du bara gå vidare? Hur kunde jag bara tillåta allt i början.
Varför sprang du inte efter mig i början? Varför sa du att du älskade mig, men
visade det inte? Varför varför varför????? Det här är mitt liv nu. Det här
är min vardag. Det här kommer jag att leva med. Medans jag vet att du
har det fullt upp och har gått vidare. Jag älskar dig så mycket att jag inte
kan det än. Men var det ömsesidigt? Det verkar inte som det.
Mina tårar börjar sina för tillfället och jag blir bara mer apatisk som det är
just nu. Jag tänker bara på dig. Hur ska jag få det sluta? Hur ska jag kunna
få dig att fatta hur ledsen jag är och hur starka mina känslor är?
Hur ska jag kunna få dig att förstå? Men det går inte. Du kastar bort mig
som ett använt papper. Jag är inte värd något. Hur ska jag kunna få dig att förstå
att det inte bara är du som lider? Jag kan inte göra ett skit om någonting.
Och det smärtar! Välkommen till min värld. Det här lever jag i.
Förvirring, smärta, apati, gråt, nedslage och förbrukad.
Välkommen i min värld.........................