Känslor!
Det är så jag saknar dig enormt. Jag vill inte annant än att
vara i din famn och få ge den kärlek jag kan. Bara få se att
du förstår att dom faktiskt finns där och inte bara är ord.
Men man lever i en dröm värld. Lika bra att gå tillbaka till
realiteten än att sitta fast i ett stadium som inte kommer
att hända något med. En del av mig vill verkligen inte släppa
dom drömmarna. Men en annan del av mig säger att:
För fan ryck upp dig och arbeta med det innan du kommer
att bli så psykiskt nedgången att du inte kommer upp igen
på många år. Jag blir fruktansvärt förvirrad. Vad ska jag göra?
Jag är kluven mitt itu. Mina känslor kommer alltid att finnas
där för dig. Även om dom med tiden kommer att bli mer hanterbara.
Men hur länge orkar jag? Jag har ingen aning. Jag försöker i alla
fall att vara stark. Men innerst inne så är jag svag. Jag har inte
blivit lämnad oberörd av det här. Jag gjorde bort mig och vände
ryggen till för jag trodde att det var det bästa. Men nu ångrar jag det bittert.
Men du jagade mig inte heller. Varför gjorde du inte det? När du
sa att du inte ville att det skulle vara slut. Varför visade du det inte
starkare? Varför gjorde jag som jag gjorde? Varför tog jag inte vara
på det som någonsin har betytt mest för mig? Varför förstörde jag det för?
Alla dom här tankarna snurrar i mitt huvud. Hela tiden dag som natt.
På dagen drömmer jag om att du ska komma och ringa på min dörr
och jag ska öppna. Och där står du. Och så ger du mig en kram.
Bara en liten unnest. På natten har jag mardrömmar om att du lever
ett liv med en annan och kunde inte ha det bättre och barn börjar
komma till världen och du tittar på den nya med ögon fulla av kärlek
Så som du en gång i tiden gjorde mot mig. Jag drömmer att jag
sitter i min lägenhet och lyssnar på Johnny cash - Hurt. Och det ringer
på dörren. Och där står du. Men jag når dig inte, du hör mig inte och
jag hör inte dig. Till slut blir det svart. En vägg mellan oss. Jag har
förlorat. Jag har förlorat dig. Jag sitter och gråter. Det gör så ont.
Jag har förlorat dig......
vara i din famn och få ge den kärlek jag kan. Bara få se att
du förstår att dom faktiskt finns där och inte bara är ord.
Men man lever i en dröm värld. Lika bra att gå tillbaka till
realiteten än att sitta fast i ett stadium som inte kommer
att hända något med. En del av mig vill verkligen inte släppa
dom drömmarna. Men en annan del av mig säger att:
För fan ryck upp dig och arbeta med det innan du kommer
att bli så psykiskt nedgången att du inte kommer upp igen
på många år. Jag blir fruktansvärt förvirrad. Vad ska jag göra?
Jag är kluven mitt itu. Mina känslor kommer alltid att finnas
där för dig. Även om dom med tiden kommer att bli mer hanterbara.
Men hur länge orkar jag? Jag har ingen aning. Jag försöker i alla
fall att vara stark. Men innerst inne så är jag svag. Jag har inte
blivit lämnad oberörd av det här. Jag gjorde bort mig och vände
ryggen till för jag trodde att det var det bästa. Men nu ångrar jag det bittert.
Men du jagade mig inte heller. Varför gjorde du inte det? När du
sa att du inte ville att det skulle vara slut. Varför visade du det inte
starkare? Varför gjorde jag som jag gjorde? Varför tog jag inte vara
på det som någonsin har betytt mest för mig? Varför förstörde jag det för?
Alla dom här tankarna snurrar i mitt huvud. Hela tiden dag som natt.
På dagen drömmer jag om att du ska komma och ringa på min dörr
och jag ska öppna. Och där står du. Och så ger du mig en kram.
Bara en liten unnest. På natten har jag mardrömmar om att du lever
ett liv med en annan och kunde inte ha det bättre och barn börjar
komma till världen och du tittar på den nya med ögon fulla av kärlek
Så som du en gång i tiden gjorde mot mig. Jag drömmer att jag
sitter i min lägenhet och lyssnar på Johnny cash - Hurt. Och det ringer
på dörren. Och där står du. Men jag når dig inte, du hör mig inte och
jag hör inte dig. Till slut blir det svart. En vägg mellan oss. Jag har
förlorat. Jag har förlorat dig. Jag sitter och gråter. Det gör så ont.
Jag har förlorat dig......
Kommentarer
Postat av: Sofie
Gumman, du är inte ensam och vi kommer att klara det här. Klart allt kommer att ta tid och att du inte glömmer allt som har med minnen och känslor att göra men vi finns här för dig!
"Bamsekram"
Trackback